Det handlar om dej

Okej, nu tänker jag skriva allt som jag känner, ni behöver absolut inte läsa, men jag orkar inte gå runt och bära på det längre.

Allt jag kan tänka på är på dej, dej dej dej, hela tiden finns du där inne, och jag vet inte ens varför jag bryr mej, är jag kär? på riktigt? eller är det bara att man alltid vill ha det man inte kan få? jag brukar vara sån, kämpar som fan för att få det jag inte kan få & sen när jag får det är det inte lika kul längre. Men jag tror inte det den här gången, den här gången gör det ont, på riktigt.

Jag tänker på allt du sagt, och sen hur du är nu. Var du så falsk så du ljög? eftersom på ditt beteende nu visar du inget av det du sagt. Eller är det bara så att du vet att det aldrig skulle funka? så du försöker festa bort dina känslor för mej? förtränga dom? Varför gör du såhär? om jag endå kunde fatta! Kanske var detför det här? Jag vet att jag varit jobbig med mitt jävla bloggande, alla mina små kommentarer, men i grund och botten har det bara syftat på att jag vill ha dej eller är rädd att bli sårad. och jag vet att jag inte lever i nuet och tänker alldeles för mycket, förlåt för allt det, men när jag är osäker på hur något ligger till blir det så för mej.

Jag har gjort allt nu, tagit bort ditt nummer, alla bilder och till och med alla låtar du skickat. Alla sms, din msn, till och med blockat dej på bilddagboken, och jag funderar seriöst att gå ur, bara för jag mår så jävla pissigt av att se dina bilder. Men så tänker jag, tänk om han skulle ladda upp en bild där det stod något, om mig, sannolikheten är ju inte så stor, men tänk om! därför vill jag inte blocka och ta bort honom över allt, men hur ska jag annars kunna gå vidare? Jag går och kollar på min mobil hela tiden ihopp om att han ska höra av sig, bara ett jävla ruttet sms.

Jag vet vad du sagt om förhållanden, att du vart rädd, och det här gör förmodligen saken inte bättre, snarare värre, men jag vill att du ska veta att jag verkligen tycker om dej! och det gör sjukt ont att du bara slutat bry dej.

Jag måste ju ha en inställning för att komma över dej, precis så som du gör, festa & visar att du har jävligt kul, men om jag gör så, så kanske du får uppfattningen om att jag inte vill vara med dej, precis som jag fått den uppfattningen om dej nu när du gör så. Men vad är det då? nått jävla skydd man har för att man inte kan visa sig svag? "jag har så kul o så bra utan dej". Men om du nu läser det här, så vet du vad jag vill.

Jag är inte rädd för att stå för hur det blivit, jag är kär i en kille som inte är kär i mej, thats it. Nu vet hela jorden hur det ligger till och varför jag sitter hemma och deppar. Men nu när han vet hur jag mår och vad jag vill, kan man bara hoppas på det bästa, och hör han inte av sig, så får jag helt enkelt börja om från noll med allt.

Antingen leder det här till att han förstår och saken kan bli bättre, eller så blir allt bara värre. Det återstår att se.


jag mår fan redan bättre,
bara av att få skriva av sig lite.
men men, ha det bra göllungar.
PUSSS