Endå hoppas jag på ett lyckigt slut

Jag måste få ur mej lite känslor alltså, känns som ja håller precis allt inom mej! Men vet inte vart ja ska göra av allt, så jag dumpar det här. Ena sekunden ligger ja & gråter mej tills sömns, sen sitter jag och garvar åt att livet är så bra! Sen blir jag känslosam & sedan kall.

Vet i fan varför det är såhär, eller jo, fast endå inte. Ska det vara så svårt? Vill hitta den där knappen som alla pratar om, ni vet den man stänger av känslorna med?

Va länge sen ja kände sån här äkta depression & ångest, verkligen mått skit på senaste. tappat matlusten & gnistan till det mesta.

Jag ska erkänna, jag har inte alltid vart den bästa! Men jag har tagit mycket skit & klarat av mycket i mitt liv, förlåtit & accepterat. Men nej, jag är inte den bästa & ska inte sitta här & predika om hur bra jag är, jag vill bara få fram att jag blir ledsen av människor som dömer mej, när dom är precis likadana själva! & nej jag syftar inte på en speciell utan det är flera som är såhär mot mej & säkert mot andra med! Folk säger att jag gjort fel, att det inte går att lita på mej, när dom gjort samma sak själva? jag menar ställ dej frågan, är jag bättre själv? för ja tror vi ligger ganska lika. Sen att jag sällan finns där, det finns en person i hela världen som har rätt att säga det till mej, och det är Tamara, för jag har vart elak och svikit henne men endå har hon funnits där, flera gånger, så tack Tamara, du har ett hjärta av guld & förtjänar det bästa!

Åh vet inte riktigt vad jag ska skriva eller vart ja ska ta vägen med alla dom här känslorna! Det bara väller över gång på gång. Känner mej verkligen som en jävla PMS kärring (utan ilska). Det varierar mest mellan att orka eller att ge upp, eller nae, det ska jag inte säga för det är så mycket fler känslor. Vill bara att det ska lösa sig, på vilket sätt det än blir.



men mest av allt,
önskar jag du förstod.