måndag 30 juni 2008

Sträck ut din hand och lyft mig härifrån

Ibland hatar jag att vakna, för jag känner att hela dagen kommer bli fel.
Ibland så hatar jag mej själv, för jag gör/säger/väljer alltid fel.
Ibland så hatar jag känslor, för dom får mej både ledsen och förvirrad.
Ibland hatar jag bussar, pengar & småsyskon.
Och just idag önskar jag att jag inte skulle vaknat, att jag aldrig skulle dragit bort det där varma täcket och ställa mej upp på det kalla golvet.
Idag har jag ångrat det jag gjort, sagt och valt.
På grund av mina känslor har jag varit ledsen & förvirrad.
Och jag har en lille bror som inte bryr sig, inte ens när jag gråter inför honom.
Då känner men sig bra liten, (inte ens familjen?)

Just nu hatar jag bara allt allt allt.
jag vill bara skrika,
bara gråta,
bara springa,
jag vill härifrån.
Allt jag haft och nånsin kommer få kommer bara rinna mellan mina fingrar, det gör allt med tiden.
Jag är ensam nu.


Kan det sluta såhär?

4 kommentarer:

  1. jag älskar dig <3 allting ordnar sig tillslut. ibland behöver en hel del klarna upp bara, det är allt.

    SvaraRadera
  2. Tack för du finns, tack för allt! du anar inte vad du betyder faktiskt. Jag älskar dej med :)

    SvaraRadera
  3. vaar glad gulleplutt! allt ordnar sig skaru se !

    SvaraRadera
  4. Tack groo, bäst äru!

    SvaraRadera